I Västindien 990314-990327

PG, HåWe, Ia, Christina(flygis) och Roland.

Flygis och Roland kom tidigt till flygplatsen, så när vi i god tid kom till Unions flygplats stod de redan där med en sur tullgubbe som inte släppte in dem i landet förrän kapten PG fyllt i nåt.
Vi försökte handla lite, men priserna i Grenadinerna gör att man omvärderar alla burkar och pastasåser som finns ombord, det går nog att fixa till nåt....

Tanka vatten tog sin lilla tid, eftersom vi hamnade efter en katamaran som hade sina vattentankar i pontonerna dvs 4000 liter i varje, när han haft slangen i närmare 2 timmar sa han snällt att vi fick gå emellan, innan han tar andra tanken. Vi seglar ut till Tobago Cays och snorklar bland korallreven. Det är farligare än man kan tro, inte bara strömmar och vågor bland korallerna, utan även snabbgående motorbåtar surfbrädor runt omkring sig vilket HåWe fick erfara allt på samma dag. Först en uppochnedvänd hajfena som swischade förbi precis framför cyklopet. Sen en motorbåt som PG lyckas få stopp på innan han helt körde över HåWe, som fick en pusch av fören. Sen berättar han att han (simmandes!) gått på grund...

Vattenpumpen till motorn som läckt ett tag tyckte PG att det var dags att göra nånting åt och efter en stund när han skulle kolla om det slutat läcka, gick inte motorn igång, så det blev en hel motormeckardag, inte batteriet inte startmotorn...efter halva dan och hjälp från andra båtar med startkablar och idee´r, startade motorn när vi fått bort korrotionen mellan solenoiden och startmotorn. Det firades med en omgång av Rolands gindrink.

Nästa ö blev Mystique, där Mick Jagger, David Bovie m.fl Har hus. Vi lyckades pricka in Basils bars onsdagsBBQ (med lobster). Mysigt men dyrt, de hade ett lokalt band dom spelade en blandning av disco och inhemskt och var faktiskt det enda stället på länge som varit fullt, (det är förvånansvärt lite folk på restaurangerna annars överallt.) Denna multimiljonärernas ö-Mustique, var mångt vackrare och trevligare än jag föreställt mig. Vi stannade en dag extra och gick och badade på en stor sandstrand på Atlantsidan med underbart stora vågor. På Bequia köpte vi fem levande lobsters (klolösa humrar) på dryga kilot styck som vi med visst bestyr tillredde i båten. En lime-vitlöksmörsås till gjorde den än mer delikat. Det känns ganska lyxigt att käka sig proppmätt på bara lobster. Vi var och tittade på Petit Nevis valstation. De har tydligen tagit upp valjakten igen för det låg valben och slamsor kvar som enl.uppg var en vecka gamla. Ryggkotorna var ca ½ m i diameter och såg ut som propellrar som lossnat från nån stor båt.

Lördagen den 20:e mars seglar vi till ett helgstängt St: vincent , vi tog en tur till botaniska trädgården som hade söndagsöppet. På måndagen(22/3) handlade vi och fortsatte upp längs den vincenska kusten. I palmviken som vi kallar den blev vi uppvaktade eller överfallna, hur man nu ser det, av sjungande ungar i en båt, deras lärare strejkade. St:lucia och Marigot bay var lite igenkännande för flygis, det var där de utgick ifrån med hyrbåtarna när hon seglade för 10 år sen här i Västindien. Innan vi seglade över till Martinique där Flygis och Roland skulle flyga hem, hann vi med en god pizza mm i Rodney bay. HåWe, PG och jag skulle också mönstra av och Lars ha båten i 14 dagar. Det var ovanligt dåligt planerat, vi visste inte vart vi skulle eller ens om vi skulle på samma ö, det hade varit skönt att "vila" från varann eftersom man är uppi varann så mycket på en båt. Men det mest praktiska, och säkra blev det att vi flög alla 3 till St:Vincent, dit vi fick biljetter redan dan efter vi klivit iland.

29/3-11/4
Landgänget HåWe,PG och Anne-Marie

På St:Vincent började vi bo precis brevid flygplatsen, men det var inte så störande som man skulle kunna tro.Hundarna utanför överröstade allt när de satte igång, det verkar som om de är nattens härskare. Och minibusschaffsiarna kör som om de stulit bussen. Der handlar inte om komfort utan kom fort. Bäst är den som kan få däcken att tjuta i alla kurvor och det är gott om såna i detta bergsland. Fast det är inte alltid det hörs eftersom stereoljudet är ett annat sätt att bedöma bussens förare. Sen var det så varmt att man fick ligga på balkongen och ha ytterdörren öppen, och då kom myggen.....

Så bodde vi ett par dar innan vi hyrde en villa i Georgetown i tre dagar. Mycket trevligt folk överallt. Har klättrat upp på en vulkan, vandrat i banan-kokosnötsplantage, gått stigar i jungeln,sett botaniska trädgårdar och hällristningar sen Arawakernas tid, lyssnat på papegojor badat i vattenfall. Vanligaste sättet att ta sig runt är dessa endollarsbussar, det är ett smidigt men trångt sätt att ta sig runt, de kan få in upp till 23 pers i en minivan där man bekvämt sitter 10, sen har vi gått och gått och gått.....

Stormästaren HåWe bodde 4 dar i Layou och följde vid ett tillfälle med nån lokal fiskare vars båt han mer liknade med ett badkar än en båt. Fiskaren hade byggt den själv men nån fisk blev det inte. Crickethysterin kändes mer och mer men vi lyckades komma därifrån innan årets största händelse-matchen mellan Australien och Västindien gick av stapeln. Det var väldiga diskutioner på barer, i bussar och i afärer, för dem är det inte bara ett spel som varar i flera dagar, det är deras livsstil och största samtalsämne,alla man pratade med skulle dit. Ibland kunde man nästan bli utskälld för att inte kunna reglerna och inte förstå vilket viktigt spel kricket var. Väl tillbaka på Martinique mönstrar vi på Witchie inför hemresan, och har nu börjat bunkra.....