På Kanarieöarna 981106-981120

Lars, P-G, A-M, Kalle och Roger som byter med Göran

Här i Puerto Mogan, Gran Canaria ligger också Ariel4 på svaj, vi kör en sväng med hedvig (dingen) och pratar
med dem. Det ligger flera nordiska långseglare här de verkar följas åt.
Ikväll skulle det bli grillfest på land. När vi kom hade de skola på Ariel4,
flera av långseglarna är barnfamiljer, och de har skola på fm, och får ut och leka på em.
Skulle varit trevligt att vara med på grillfesten om vi stannat i Mogan, men
ftersom vi är fem pers vill vi om möjligt ha hamnplats,för att slippa allt kajkande fram och tillbaka med dingen.

Vi hittade en plats i Anfi del mar hamnen vid Patalavaca, ett stort hotelkomplex gjort av en norrman, förutom hotell fanns där bl.a en vit korallsandstrand ditforslad från Bahamas, ett supermercado och en liten marina, där vi lyckades snipa åt oss en hamnplats.
De hade nog inte många gästplatser (5?) men den stod inte med som gästhamn på sjökortet heller så det kanske var därför vi hade sån tur, annars verkar alla hamnar vara knökfulla och med långa väntelistor här på Kanarieöarna. Inte helt fel att de duschar som tillhörde hamnen var hotellets, det var den finaste hamnduschen hitills på resan med pool utanför. Stor skillnad mot Funchals hamndusch som hade både spindlar myror och kackisar.
Orsaken att vi letade oss in till denna hamn var Eva och Richard Lindquist som just kommit hem från sin jordenruntseglats (3 år). Jag (A-M) och P-G hade pratat med dem i Sverige innan vi for och fått många bra tips och ideer, nu hade vi fått ett mail av dem som sa att de skulle bo i Evas föräldrars lägenhet i Patalavaca i 14 dagar.
Redan samma kväll gick vi ut och åt tillsammans och visade sen Witchie som är en fot kortare än deras s/y Anahita. De erbjöd att vi fick använda deras tvättmaskin om vi ville, och det tackar man inte nej till, dagen efter gick jag dit med den gemensamma tvättsäcken. Medans tvättmaskin gjorde jobbet fick jag följa med på en bilutflykt med deras söta Mercedes, som vi åkte nercabbad i genom månlandskapen. Vi åkte runt till ett par hamnar och tittade på alla båtar och om det fanns några Svenskar att utbyta några ord med. Vi fortsatte bilfärden, håret virvlade där jag satt och tog upp hela det lilla baksätet,vi tittade bl.a på huset där Evas föräldrar bott tidigare.
I Pasito blanco hamnen hittade vi Ava med Ludde och Erik som verkar dela sina vägar här. Ludde blir kvar och jobbar på Gran canaria medans Erik följer med en annan båt över Atlanten.

Det var skönt att komma ifrån båten en stund och dagen försvann snabbt, när jag kom tillbaka på kvällen hade de andra hittat ett internetcafe i hotellkomplexet som inte kostade så mycket, det känns lyxigt att kunna sitta länge uppkopplad och skriva brev, det är inte så tätt med internetmöjligheter och på vissa ställen kan de verkligen ta betalt. (200 pts/5 min i teneriffa)

Den 8 nov tog P-G, Kalle, Roger och jag bussen in till Las palmas och tittade på ARC-båtarna, de fanns i alla storlekar ( många större).
En dags härlig segling över till Teneriffa och en plats i Puerto Colon hamnen som inte har några gästplatser, vi fick ligga utanför en taxibåt och flytta på oss varje dag mellan 12-16, för då hade de valutflykter med turister. När vi senare sett flera båtar bli utkörda ur hamnen innan de ens hinner komma in, uppskattar vi vår hattiga hamnplats och ligger på svaj 4 timmar varje dag, för att sen komma in i hamnen igen till kvällen.

Vi hyr bil och bunkrar inför Atlantöverfarten vi fyller Witchie med 3 billaster mat och förnödenheter, hon slukar mer än man tror och vi får ner massor med konserver under durkarna. T-blå var inte lätt att få tag på ,vi frågade efter fotogen, keroseno (flygfotogen) och fick äntligen napp på petroleo men det fanns inte dunkvis utan upptappat på gamla glasflaskor och renheten var inte vad vi från Sverige var vana vid. Men efter filtrering provade vi att starta spisen, det verkar fungera, det sotar lite mer och lågan får en lite anurlunda färg, vi slipper i alla fall äta kall mat på överfarten.

Här på Teneriffa sker byte av en besättningsmedlem, Roger åker hem till kalla Sverige och Lars kompis Göran ansluter.
Sista dagen på Teneriffa ägnades åt biltur. Göran, P-G, Kalle och Roger hyrde bil och åkte på smala ringlande vägar upp till vulkanen Teides topp. 3000-höjdmeter med bil genom ett fantastiskt månlandskap där det senaste utbrottet 1798 syntes mycket tydligt på Teides sluttning. Sista biten upp till toppen 3718 m ö h var en hissnande resa i en gammal kabinbana, vi tänkte alla på Lasse Åbergs "Sällskapsresan". Fotvandringen till toppen var kämpig men nyttig höghöjdsträning. Väl uppe på toppen var utsikten fantastisk, snön vit och luften kall (+0,5 gr C) och svaveldoftande. Snöbollar kastades innan kabinbanan åter embarkerades. På vägen ner mötte vi en längdskidåkare som höghöjdstränade på rullskidor....

14 nov
Vi hämtade Witchie-tröjorna som var beställda, de var jättebra gjorda. Knallgula   med Witchieloggan och våra namn på i blått.
Sen var det dags att lämna Teneriffa. Vi hade guldsegling över till Gomera och såg grindvalar som solade sig i ytvattnet. Nåja, vissa såg dem, andra var mer skeptiska. Men vattnen mellan öarna vimlar av delfiner och valar, så det var nog det vi såg.
Avstånden är inte så långa och vi hade Gomeras toppar i sikte redan från starten, även om kusten disade bort. Strax innan vi var framme kom den stora bilfärjan från Los Christianos, körde om oss och visade vägen in i hamn.
Som vanligt är det spännande att komma till en ny hamn. Ska vi få plats eller blir det till att ligga på svaj? När Lars var här för 10 år sen fanns bara piren för färjan och man hade inget val, nu finns en stor och fin marina och det visade sig bara vara att köra in och förtöja. Första natten låg vi utanpå en svensk Swan 53'a, vilket i och för sig gick bra, och eftersom vår Witchie är plagierad på en Swan 38'a såg dom ganska lika ut, men Witchie såg ut som en modellbåt bredvid...

Vi blev mycket väl emottagna och kom att spendera 6 fina dagar med bra dushar, vatten och el på bryggan. Både affärer och grönsaksmarknad fanns på fem minuters gångavstånd. På söndagen kom Kalles mamma, lillasyster och tre vänner på besök. Dom hade timat in en veckas semester för att vinka av oss och för att se till att vi tog hand om Kalle ordentligt. Dom hade fixat boende hos en kille på ön , han hade klasskamrater i alla buskar, så det blev en fin introduktion till Gomera. Första kvällen blev det middag på Club Nautico, sen blev det biltur runt ön och fler middagar på andra ställen som ägdes av andra klasskamrater.

Onsdag var det marknad, så Ann-Marie och Lars handlade, resten av gänget bildade myrstig med lådor till båten. Där tillstötte sköljning, torkning och stuvning. Igen. Slutligen fylldes vattentanken och alla dunkar, nästan 400 l i allt. Det var länge sedan vi såg vattenlinjen, stackars Witchie har säkert sjunkit ner en hel decimeter. Torsdag tog vi en sväng ur hamnen, ankrade i viken utanför, för att skrapa botten en sista gång. Det gick väl skapligt, men det blir nog till att ta upp henne en gång i Karibien i alla fall, det är väl inte annat att vänta. En eller ett par månader klara hon nog i alla fall. Nu är det bara att försöka få iväg det här resebrevet, sen ska vi till Club Nautico en gång till och i morgon bär det iväg. Lite trist eftersom Ariel IV just förtöjt bredvid, men allt är klart och det känns dumt att gå och dra.

Så nästa resebrev kommer förhoppningsvis från Tobago.

Hälsningar från gänget på Witchie.