Kanarieöarna-Västindien 981120-981210

Lars, P-G, A-M, Kalle och Göran

20 nov köpte vi pizza för att göra slut på de sista pesetasena och inte tära på matlagret. Lade ut de svarta kackelackshotellen på strategiska platser i båten. Vi sa hej till vår granne Ariel4 och seglade iväg, det tutades i hamnen och nu fattade vi att vi faktiskt skulle segla över Atlanten. Det var inte mycket vind i början. Kalle och PG räknade på att vi skulle vara framme i Västindien dan före julafton. Men efter ett par dagar nådde vi fram till passaden. Då gjorde vi över 100 sjömil per dygn och kom ikapp planeringen. Vi försöker ta solhöjden varje dag med sextanten, när solen står som högst, vi kommer rätt nära verkligheten med felmarginal 1-2 distans. Det ger en uppfattning om hur man seglade före GPS.
GPS har "facit", litar man bara på den lilla displayen behöver man inte navigera någonting bara följa det som står där och komma rakt på närmaste vägen, lite fusk eller?

Vi får påhälsning av delfiner, mest på natten. Det är effektfullt att i mareld och månljus urskilja var de är. Valar såg vi några gånger, olika sorter, en brun med rödbruna fläckar och så något kaskelottliknande som frustade upp ett par vattenmoln som passerade precis i vårt kölvatten, den var större än båten, man är glad att inte vara osams med honom.
Vi har haft en väldig fiskelycka, fått napp varje dag vi haft revet ute, det resulterade i fiskeförbud ibland när burkmaten hägrade framför ögonen. Den första som nappade var en stor guldmakrill 98 cm, den räckte till 3 måltider för 5 pers. Olika sorters tonfisk har vi också fått upp, men de riktigt stora tonfiskarna släpper och lika bra är det eftersom det skulle bli väldigt svårt att få upp dem i båten och ta reda på muskelpaketen. Den längsta fisken, 140 cm, var en Longbill spearfish en svärdfiskliknande långsmal och god fisk.

Frukten höll sig ca en vecka, banarnerna  mognade nästan alla samtidigt även fast vi köpte olika stadier av mognadsgrad och hängde dem långt ifrån varann. Vi hade avokado till förrätt de första 3 dagarna sen mognade alla resterande samtidigt och den 4:e dagen åt vi bara fisk och avokado, förvånansvärt gott faktiskt. Det blev frossning i frukt och vi hade fruktsallad i ett par dar till efterrätt. Radio Swedens 12.30 eko lyssnade vi på ibland för att höra hur vintervädret var hemma, sportresultat, och vilka politiker som skulle bytas och vilka partier som skulle samarbeta i vissa frågor.
Lars har kontakt Med Anders M pa kortvågsradion . Det hörs tidvis väldigt tydligt vad Anders säger men Lars måste ta allt på morse, så han sitter koncentrerat och blippar iväg dagens position och händelser. Annars går dagarna ganska lungt,man har vakten 2 timmar för att sen vara ledig i 8. Då läser, skriver eller sover man eller hamnar i tetriskoma en stund (Göran har med ett litet nyckelringsdataspel som vi fixar rekord på, Kalle leder konstant).
Det flyger flygfiskar runt båten varje dag, då och då hamnar de på båten. Vi har inte provat men det sägs att de smakar som strömming. Ett annat sällskap vi har, är rödnäbbade tropikfåglar.
En tropisk storm, Nicole passerade Atlanten samtidigt som oss, den höll sig på rejält avstånd norrut och gick västerut med högre hastighet än oss. Vi följde via radion hur den förflyttade sig, det var inte någon fara för oss, det enda vi skulle märka var ev dyningar efter den. Men att märka det i alla dessa vågor!
Ibland hade vi berg och dalbana med 100 m mellan vågtopparna.

Det blir varmare och varmare ju längre västerut vi kommer, och de få muliga dagarna mottages med tacksamhet, även de regnskurar som ibland överfaller oss välkomnas.
Vinden pendlar, men ligger oftast stadigt på 15-20 knop och alltid från ost. När det biter i som värst är det också mer vågor, hela båten rumsterar runt som om man åkte upp och ner i ett dike, det klirrar smäller och de saker som inte har egen plats far runt. Det är inte så farligt som det låter, det är mest inne i skåpen som det rör på sig och det klarar sig.

Nattetid har vi en grön lina som hänger ner i nedgångsluckan och går ända fram till ratten, så man är fastbunden i livlina redan innan man kliver ut i den svarta natten. Vi seglar oftast en och en och i tvåtimmarspass, och skulle något hända ligger alla de andra och sover tungt. Vid 1267 sjömil kvar festade vi med en liten halvvägswisky och färsk god tonfiskmiddag. Ett trevligt tillskott i vardagen var att Kalle from 1 dec hade lucköppning, han gömde en fråga i nån av alla båtens luckor och sen hade vi prisutdelning. Det var ganska skönt att känna lukten av land den 10 dec på kvällen och se alla lampor och civilisation. Vi ankrade i Carlile bay och checkade in i Bridgetown, Barbados den 10 dec.