Den nya besättningen kom ner med Lasses bil, det var Greger som P-G känner sen Gotland runt och 3 kompisar till honom, Micke, Robert och Andrea .
Efter att nykomlingarna hade bott in sig och tittat runt, gick vi ut och åt alla 8.
Det gick bra att sova allihopa i Witchie innan Lars och Sören mönstrade av och började sin spännande bilfärd upp genom Europa.
Greger&co hade haft problem med motortemperaturen på vägen ner, vilket senare visade sig vara ett spräckt kylarlock.

Micke och Robert blir utsedda som matansvariga och sticker och handlar, de kommer sen tillbaka med hela matvagnen ner på bryggan. P-G går igenom sjökläder, flytvästar och livlinor så de ska finnas till alla inför Biscayaöverfarten. Det gick bra med en liten komplettering av livlinekrokar. Navtexprogrammet för att få in väder på datorn som Greger&co skulle ha fått med sig från Sverige kom inte med, så det tog en dags letande innan vi dubbelkollat vädret (ingen av oss kunde ju franska) och därefter vågade vi oss iväg på den tre dagars långa överfarten.

Utfarten ur hamnen blev inte så krånglig som vi trott, för 3 båtar ovanför hade stuckit så vi hade flyttat ifrån den vassa betongkanten. Tankning av disel var krångligare, det var en kortautomat som var helt obemannad och inga av våra kreditkort dög, till sist fick vi tag i en snäll fransman som tankade på sitt kort och vi betalade honom kontant.
Vi sätter kurs mot la Coruña och efter ett tag ser vi inte land längre utan en horisont runt om oss som ska följa oss i 3 dygn. Vädermässigt hade vi nog en väldans tur, med vinden i ryggen och solsken större delen av resan var det bara vågorna som var lite stora, delar av besättningen var sjösjuka till och från och en var däckad hela överfarten och låg brevid en gul hink i tre dar, kunde inte ens behålla apotekets vätskeersättning.

Redan första dagen såg vi delfiner, dom kom sen en stund varje dag, ibland upp till 20-25 stycken samtidigt. Andra dan kom grindvalar, det var Micke som stod och styrde, han såg att det inte var delfiner, så han skrek ner till oss andra att "det är några djävla djur här". Det hördes nere i båten högt och tydligt hur valarna pep till varann. Vi hann tyvärr inte fota innan dom försvann.

Sista dan brallade det på lite extra, och utför vågorna slog storen in ibland. När vi skulle göra en kontrollerad gipp såg P-G att det var flera revor in vid travarna i storseglet, vi var tvugna att ta ner storen men seglade i bra fart bara på förseglet. In mot la Coruña slog värmen emot oss och det var en massa lampor och fyrar, vi fick inte riktigt sjökortet att stämma med verkligheten först. A-M anropade hamnvakten på VHF-radion och vi skulle styra mot tivolit(?), vi kunde ta vilken plats som helst i hamnen.
Det var tivoli i stan, med pariserhjul, flygande matta, mat, 5-kamp mm, vi gick mest igenom området på kvällarna och åt och festade inne i stan. Vi blev kvar ett par dar extra i la Coruña pga segelreparation, det var segt innan det var klart, men det blev verkligen bra gjort. Robert, Micke och Andrea var på tjurfäktning en kväll och en annan dag var vi upp vid torre hercules, den äldsta fortfarande använda fyren i europa. När vi väl fått seglet kom en tjock disdimma så vi blev kvar ytterligare en dag.

I la Coruña träffade vi andra svenska långseglare, bla 6 meters fidran Ava med Erik och Ludvig (som gick samma oceanskepparkurs som P-G och A-M på skeppsholmen i Stockholm). Det var verkligen kul att se dem när de passerat biscaya, jag (A-M) tyckte de såg oförskämt pigga ut för en sån prestation på två personer och en sån liten båt. En annan långseglare vi mötte var Ariel4 med en familj med 3 killar från Råå. De skulle vara ute i 3 år och ta varvet runt. Man blir glad av såna entusiaster.
Den 10 aug bunkrar vi fullt med mat och vatten, dimman har lättat lite så vi vågar ge oss av. När vi passerar torre Hercules-fyren kommer ett helt gäng delfiner som jagar ett fiskstim. Fint seglingsväder, och efter ett dygn är vi nere vid Vigo och Isla Cien. Vi hinner precis lägga i ankaret så kommer en stor färja med spanjorer, det är tydligen deras tälta, sola och festa-ö.
Ner mot Peniche i Portugal har vi delfinbesök nästan hela tiden, vi tar en massa kort och flera i besättningen lyckas klappa delfinerna liggandes på mage i fören.
I Peniche mönstrar Andrea av hon har bokad flygbiljett hem.

15 aug var det triatlon i hamnen, vi stod på båten och väntade på att nåt hundratal portugiser i färgglada badmössor skulle simma runt i det kalla skitiga vattnet för att sen fortsätta på cykel. När vi väl kom iväg är det dålig sikt och gps´n hittar inte var vi är, tur att vi köpte en handgps i Southampton, den hittar t.o.m nere i båten med sin lilla 3-cm antenn.
Vi passerar Lissabon natten intill den 16 aug och ser bara några fyrlampor in mot land en stund sen försämras sikten igen.
Nästa natt kommer vi in till den tilltänkta parkeringshamnen, Villamoura, det visade sig att det skulle kosta 15000 kr att ha båten knappt 2 månader här så när Greger, Micke och Robert mönstrat av seglar P-G och A-M 67 distans in till Mazagon i Spanien och klarade oss undan med 6000 kr .

Här blev det jobbuppehåll i Sverige innan den långa etappen ner till Kanarieöarna och över Atlanten tar vid....