Västervik-LaTurballe Frankrike 980704-980730
Lars, P-G, A-M, Sören och Charlotte

4 juli.
På förmiddagen kom den nya besättningen, Sören utsågs snabbt till steward, så han och jag (A-M) åkte och bunkrade käk.
På eftermiddagen lämnade vi Västervik och la ankar vid en fin ö, utanför Kråkelund.
Kryssade vidare ner mot blå jungfrun och under Ölandsbron. Kalmar, Sandhamn och Ronneby blev trygga natthamnar i blåsten. Vid Karlskrona hittade vi en ny bro som inte fanns på vårt sjökort, vi gick precis under den 18 meter höga bron med vår (med vhf-antenn) drygt 17-meter höga mast.
Vidare  ner syns under en stund både Tyskland, Danmark och Sverige runt oss i horisonten.
9 juli.
Gedser i Danmark. Efter att först ha tagit en sväng in i fiskehamnen, hittade vi gästhamnen och Lasse gjorde en fenomenal fickparkering bland träpålarna. Det fortsätter att blåsa hårt och från fel håll, så vi blir en dag i Gedser vilket gav tid för lite bunkring och tvätt.
Vinden verkar lugna sig lite och vid 03.00 den 11 juli fortsätter vi ner förbi Rødby-Puttgartens upplysta  färjor till den tio mil långa Kielkanalen.
Man har stor respekt för de stora lastfartygen som tar upp halva kanalens bredd. Vi blev prejade endast en gång i kanalen ,- av 4 pensionärer i en kanot!.




Nu var det dags att börja räkna med tidvatten eftersom vi slussat ut ur Kielkanalen in i Elbe, skiljde det några meter, om vi gick ut när det skulle bli ebb där hade vi fått motström ner genom Elbe och inte komma någon vart.
Nu hade vi  med medström, och svischade för motor fram i 10 knops fart så vi nästan missade infarten till Cuxhaven. I Cuxhaven var man tvungen att gå in snett vid inloppet eftersom vattnet inne i hamnen låg still, och vattnet utanför hade en fart på ca 4 knop.
15 juli kommer vi ut på Nordsjön  i fortsatt motvind ner mot Holland. I den Helder mönstrade Charlotte av, hennes semester var slut. På kvällen  gick vi till hamnkrogen och skrev i samma gästbok som Lasse hade skrivit i under sin hemresa från Västindien för 9 år sen. När vi bunkrat (i den mest välfyllda matbutiken jag sett) stampade Witchie igen ut i den grova sjön,  mer stampigt än det varit tidigare, för under P-G´s och mitt 1:a pass  kom en grön Sören upp och satt uppe och stirrade en stund innan han sov resten av natten i sittbrunnen.
Efter sträcksegling över till England var det inte helt fel att se Dovers vita klippor i soluppgång, kl. 06.00 den 20 juli Vi fortsatte längs Englands södra kust och vid 16-tiden samma dag passerade vi över 0-punkten över till västliga longituder. Ett otäckt åskväder dök upp, med en hel blixtuppvisning på himlen och en tornadoliknande snurra in mot land, vilken fick oss att väja 90 grader ut till havs.
På morgonen den 21 juli gick vi in i Southamptons hamn efter att ha ankrat några timmar utanför Isle of Wight i väntan på gryningen. Fish and chips lunchen satt bra och marken stannade efter en stund. Sjökort och hand-gps blev inhandlat innan vi fortsatte ut i Engelska kanalen ner mot Guernsey.

24 juli  på morgonen angjordes vackra Guernsey, där de runt hamnen höll på med förberedelser inför den årliga hamnfestivalen, redan samma kväll var hamnområdet fullt av diverse jippon och tält.
Det var fascinerande att se tidvattnet som kunde skilja 9 meter mellan ebb och flod! Bilden visar hamnbassängen vi låg i, det gick bara att ta sig ut och in 2 ggr per dygn.
En tripp med färja ut till Herm island, (visserligen utan att se lunnefåglarna som tydligen bodde där) var en fin dagsutflykt.
Lagom med tidvattnet  på förmiddagen den 26 juli gick vi från kanalöarna med Frankrike som mål. Det dröjde inte länge förrän vi hade flera tumlare runt båten som lekte och tumlade runt, Sören låg i fören och tittade på dem när de simmade precis framför stäven. Det är fortarande kallt, och man undrar om det är sommar? och om det är söderut vi seglar?, när vi 27 juli seglar in mot Brest i Frankrike med varm vinterklädsel, vantar och mössa. De vitlöksdoftande grodätarna bjöd på god mat, första kvällen intog vi hamnkrogen Le Penduck, frossade på ostron, anklår, lax, entrecote, vin och öl. När notan skulle betalas strejkade krogens kortmaskin, de provade alla våra kort, men ack nej. Personalen kände sig mer bedrövade än Witchie´s glada besättning. Lars löste knuten, pantsatte sitt körkort och lovade byta det mot pengar nästa dag. Dåligt väder gjorde att det såg ut som vi skulle få tillbringa mycket tid i Brest, så en expedition promenerade in till centrum för att handla pengar och övrig proviant. Efter dagens pyssel var det dags att prova traktens specialité, musslor.

29 juli beslutade vi att kryssa i hårdvind och dimma de 11 distansen till Camaret. En fin sandstrand på den ena sidan av den långa piren, och på den andra sidan, en inre hamn där det låg gamla vrak uppdragna på land.
Små fiskebåtar och mitt i alltihopa låg den stora 2-mastaren Antarctica, helt i aluminium. Längs gatan efter kajen låg rader av creperier, solen tittade fram, vinden avtog, och vi njöt av värmen.

Nu lämnade Witchie engelska kanalen bakom sig och fortsatte in i biscayabukten. Spinackern hissades och farten ökade, nu var det kortbyxor som gällde, en nattvistelse i Concarneau och en svajnatt utanför Belle ille var lagom för att komma ner till La Turballe och besättningsbytet 1 aug.

I La Turballehamnen, var det  alldeles för många båtar
som kom in samtidigt så det blev lite rörigt när två franska ynglingar skulle dirigera var alla skulle ligga. De visade oss en plats längst in vid en betongavsats och det såg omöjligt ut att parkera där, men vi klarade det och började istället fundera på hur vi senare skulle komma därifrån.