Martinuiqe-Azorerna 2164 sjömil 990417-990513
Lars,P-G,Anne-Marie,Sören,HåWe.

Bunkringen började på Martinique, burkmat, dricka, vatten mm. För att slippa göra mat i båten som vi ska göra i en månad framåt blev det mycket Mc Donalds och china-takeaway.
När vi kände oss mogna började vi segla upp i övärlden med ett avstamp i St:Pierre på norra Martinique. Där hamnade vi mitt upp i den lokala fisket på morgonen, flera fiskare som stod och drog ett nät i land, två i båtar och en dykare med tuber. De fick oss och en annan båt att flytta sig-ofrivilligt, ankaret som suttit bra hela natten draggade plötsligt på morgonen i stiltjet och bulorna efter dykaren återgick till fisket.

Dominika gick vi aldrig iland på utan bara ankrade för natten, men vi fick se lite av den boatboysruljans som tydligen härjar där. Eric Spagetti i sin motorracer mötte oss redan innan vi gått in mot natthamnen. Han såg oss först och hade därför rätten till våra pengar, fast det tyckte bara han.

På Guadaloupes "Sandhamn", som Lars uttryckte det, dvs Le Saints var det väldigt vackert men att som de som bor där sa att det klassats som 3:e vackraste stället i världen, vet jag inte om vi tyckte. Vi träffade en norsk båt som vi sett tidigare (som heter Ariel den med) och tog en rumpunch med dem i sittbrunn och jämförde smultronställen i Karibien, Kaptenen hade varit nere i två säsonger men skulle hem nu. På fortsatt väg norrut hamnade vi mitt i en vattenskotertävling när vi skulle gå in för natten, de for som bålgetingar både framför och bakom oss.

När vi angör Antigua (18/4) kryllar det av båtar stora och små, det verkar vara nån förkappsegling inför Antigua race week. Det var ganska många båtar inne i English harbour, vi var glada att hitta en bra plätt att slänga i ankaret på, men för trångt var det tydligen inte för vi såg 2 delfiner som simmade där inne men de ville inte Leka med Lars som plaskade runt som han sett på nån film. På Antigua fortsatte bunkringen av färskvaror. Mrs Ryan på marknaden försåg oss med ypperligt fina frukter och grönsaker, de bästa som Antigua kunde uppbringa. Vi åt ute och hann med och känna lite av racestämningen, men själva tävlingen tyvärr startade ett par dar efter att vi seglat iväg.

Den 22/4 efter att Heddan blivit ihoppackad och diseltanken (och lika mycket till i dunkar) fyllts ger vi oss ut på havet. God vind ända från start hade vi, trots rekomendationer att gå så sent som möjligt för att undvika stiljtebälten som vi inte löd. Fast det var kanske lite väl häftigt i starten, i alla fall för en del. HåWe inledde kockandet med "lite vid spisen - lite vid däck - lite vid spisen". Dock fick vi alla snart sjöben och mat med för den delen.

Det höll på att bli en halvkatastrof redan efter första natten, det läckte in i förpiken och det visade sig komma från ankarboxen. Det läckte in fortare än det gick att torka upp med svamp. Det kom saltvatten på delar av frukt och grönsaksförrådet och det började rinna in vid "torra facket" där vi har täcken och tidskrifter. Sören tätar ankarboxen med strimlad handduk och fender, f-n vet vad han gjorde, men tätt blev det och så kom det problemet ur världen. Det var inget som hade tagit sån stor skada och det gick att torka av frukten med en sötvattenstrasa och tomaterna höll sig ända till Azorerna och då var de slut. Vi hade inte kastat en enda.

Sötvattnet hade en strykande åtgång och när det bara var halv tank efter några dagar fick det bli felsökning som resulterade i att vi fick byta ut den läckande sötvattenspumpen i köket och vara utan sötvatten på toaletten. Lars har fått snurr på väderfaxen på datorn och dagligen tar han och PG ner satelitbilder och kartor som visar hög- och lågtryck och våghöjder. Sen styr vi dit det verkar va bäst. Vi har fortsatt kontakt på kortvågsradion med Lars kompis SM4AWF Anders som bla meddelar hur vädret är hemma i Sverige. Seg vår tydligen och nätterna som vi börjar tycka blir väldigt kalla efter halva överfarten känns lite varmare. När han sa att det antagligen skulle bli snö på valborg möttes förvånade blickar ombord. Valborg?.

Några amerikanska valentusiaster fick oss intresserade av valtillgången på Atlanten. Vi ägnar oss därför åt att föra noter över vad vi ser av valar, delfiner mm. Det visade sig bli tätare och tätare ju närmare Azorerna vi kom mest delfiner men en val på nästan läskigt nära håll såg Lars och Sören , vi andra såg bara kölvattnet efter den och det var större än efter Witchie.

Ett kul tidsfördriv ombord, som faktiskt Kalle som seglade med över sist satte igång, är: synonymhuvudstadsgissning (tex matluktskattdjur -Oslo) och sen har HåWe fyllt på med förengelskade städer (tex. pennybridge -Örebro) så nu är fantasin i full gång. Vad sägs om mean lake stream, point whale put eller here sneeze duck.

God fiskelycka hade vi i början, skipjack tonfisk och guldmakrill nappade i lagom variation och storlek, en av tonfiskarna räckte till tre rejäla mål till fem hungriga Atlantenseglare, men sen var det fiskeförbud nå´n dag. Att se något på sitt styrpass står högt i kurs. Från början tyckte väl alla så men snart visade det sig att det mesta i båtväg visade sig under PG´s pass. Han har sett cirkus 10 sk. Rostockar(storbåtar) och övriga är väl inte i närheten tillsammans. Tur eller mer alert på sina pass, kan man undra?

Ett ev orosmoment som skulle kunna finnas ombord är: Vad händer när det finns två snusare (Söppe och HåWe)ombord och bara snus för ett par dar när vi stack. Jo, Sören slipar knivarna ombord väldigt ofta och berättar ibland snushistorier om nätterna och efter maten och HåWe tuggar till och från frenetiskt tuggummi men annars verkar båda ha accepterat defakto att det inte finns nån snus ombord och tankarna att skicka efter snus poste restante till Azorerna dog ut efter hand.

Frukost-lunch och middagsschemat funkar bra och det blir två lediga dagar när man lagat de tre målen på tre dar. Det är gröt till frukost varje dag och om ni nån gång kommer ut på salt vatten är receptet: 2 dl saltvatten 5 dl sötvatten och 4 dl havregryn (5 port). Potatisen blir godast i saltvatten medan pasta och ris kräver minst 2/3 sötvatten för att inte bli för salt. Sören har ju rykte om sig att va en god kock och han lyckas faktiskt få den minst smakliga av alla konserver att åtminstone va ätlig.

Vi hade knappt gjort av med nån diesel alls första halvan, det blev lite mer motorkörning med driv ju närmare Azorerna vi kom, lite mindre vind och mer längtan till land. Dagarna rullade på, vissa dagar mer än andra, halvvägs (1 maj,1082 distans kvar) firades traditionsenligt med en whiskey i sittbrunn och nygjord sång av lärare(HåWe) och elev(Anne-Marie) på gitarrkursen.

Den 6:e maj som var Söppes dag kom girlanger i form av svenska flaggor och godishalsband fram och A-M bakade hönökakor och mjuk pepparkaka som vi satte ljus i.
Sextanten kom bara fram nån enstaka gång. Då endast för att kolla att vår Gps fungerar som den ska och leder oss rakt mot målet. Det gör den!
Duschen på däck blir kallare och kallare ju mer norr ut vi kommer och fler och fler man of war (nån slags hemsk manet) far förbi oss med sitt segel satt. Ett tag blåste det i rejält, 35-40 knops fart och vi susade fram utan storsegel och fullt revad genua.

När vi kände att vi nästan var framme, bara 200 sjömil kvar av de 2164 och vinden dojjar ut, men vi kan ju gå för motor....då är det nåt knas med kylarvattnet. Skönt att efter en stunds mek höra att det bara hade kommit in nåt i intaget.
En sista tonfisk, en Bigeye tuna nappade dagen före vi angjorde land och var den största på hela resan, en riktig tjockis på gissningsvis 8 kg. Vi klarade faktiskt inte att få i oss hela fast vi försökte tappert i två dagar med soppa, kotletter(som ensamma upptog hela stekpannan) och sallad. På Azores bank, en uppgrundning 30 nm från land, hittade ett jättestim med delfiner oss och lekte länge runt båten. HåWe fick en klapp när han låg i fören med handen ner i bogvågen.

När delfinerna stuckit såg vi en ö, och en till, Faial och Pico visade sig tydligt trots halvdiset kl 0500 den 10 maj. På väg in mot Azorena siktades första segelbåten sen vi gick ifrån Antigua den 22:a april. Det var en bra segling, 18 dar istf beräknade 21. När vi var inklarerade och hade sett oss mätta på allt grönt pallrade vi oss oduschade iväg till Cafe Sport och tog en öl och läste efterlängtad post. Bland alla de målningar som långfärdsseglare gjort på varje liten fläck på muren hittade Lars den som han och Wasas besättning målade sist (-89) och den var intill det närmaste intakt. Vi hittade en fläck inte så långt ifrån den där Witchies loga ska målas.

Jag, Anne-Marie sätter punkt här för mina rapporter från Witchies äventyr eftersom jag mönstrar av här på Azorerna. Även HåWe mönstrar av.

P-G fortsätter rapporterna framöver.