I Västindien 981210-990107

Lars, P-G, A-M, Kalle, Göran och Lena

Anlände Barbados kvällen 10/12. Ankrade på redden i väntan på att det skulle bli morgon. Gick in i djuphamnen och klarerade in den 11/12 och gick sedan till "The Carenage" (hamn i flodmynningen mitt i Bridgetown) och band fast i kaj några dar. När vi tröttnat på pålkranar och trafik gick vi tillbaka till ankarplats på redden.

Avgick mot Tobago den 15/12 efter det att Lena kommit med flyg från Sverige via Martinique. Kom fram till Scarborough på förmiddagen igår (16/12) och ankrade bakom en jattepråm som höll på att fyllas med makadamm. Klarerade in och käkade middag i land och låg sedan och lyssnade på dumpers och lastbilar till i morse. Har nu flyttat oss till Bucco Bay på norra sidan av sydvästspetsen av ön och ligger på svaj. Fick en 10-kg Wahoo (god fisk) utanför revet och har bespetsat oss på att få delar av den till middag.
Wahoon var jättegod, vi marinerade 1/4 del i lime gjorde en god lime och romsås sellerisallad med ris till.
Nästa 1/4 del blev en god fiskgryta som vi avnjöt i Englishman bay helt själva, ingen annan båt, bara eldflugor i djungeln brevid som gick ända ner till vattnet.

Vi tog en dag till i denna mysiga vik, tittade på när pelikanerna dök efter sin frukost runt omkring oss. Samma kväll träffade vi en Apacheindian (som han kallade sig) som gjorde middag åt oss på stranden , han hade med sig brödfrukt, nån stark sås som hans fru gjort, en fisk och potatis. Kokosnötter gick vi och plockade själva med hans hjälpreda "junior", vi rev kokosen och blandade med vatten, den kokosmjölken var den viktigaste kryddan i hela grytan.
Vit rom och fruktjouise att dricka, visserligen drack han nog mest själv, mellan sina hemmagjorda ganjiacigaretter. Det tog lång tid innan maten var klar, men den var jättegod, det hade hunnit bli riktigt kolsvart, och det var en lite mystisk känsla att simma ut till båten igen med Lenas undervattenslampa. Marelden blinkade till vid varje simtag. Det gick stora vågor in mot stranden så att gå iland med dingen kunde lika gärna sluta med att vi välte och blev blöta i alla fall och det är ändå riktigt varmt och skönt i vattnet.

Vi blev ett par dar till på Tobago i Charlottville innan vi tog den interna bussen ner till Scarborough och klarerade ut. Den 22 dec på morgonen var det skönt att komma fram till Grenada, efter en bänglig överfart. Nåt som var ännu skönare var den första duschen på 5 veckor! Vi hade nästan glömt hur lyxigt skönt det är med sötvatten strilande i obegränsad mängd över huvudet.Vi flyttade oss emellan Prickley bay och secret harbur.

På julafton var vi på en tour runt och tittade på regnskog och vattenfall.Det var kul att se hur allt som vi köper hemma i fruktdisken och i kryddhyllan växer. Bla. Papaya-,passionfrukt-,mango-,grapefrukt-,kakao-,kanel-,nejlikoträd.Vi plockade egen muskotnöt-färsk har den fyra lager, hemma ser vi bara kärnan. Julaftonskvällen firade vi med flera andra långfärdsseglare på en kinakrog i Prickley bay, trevligt men julstämmningen stannade vid en liten ståltrådsgran gran på 4 cm som stod och lyste på ett 9 voltsbatteri. Efter jul seglar vi till Carriacou, får en guldmakrill på vägen som Lena gör goda fiskpinnar på, in mot Tyrrels bay.

Den 27 dec snorklar vi runt vid Sandy island och tittar på alla vackra orädda fiskar runt korallreven. Sandy island är verkligen en sån där "vykortsö" sandstrand runt hela ön och lite palmer i mitten, inte ett spår av civilisation. Vidare till Union island och Yachtclubens lobster och hajakvarium utanför restaurangen. De små flygplanen kom väldigt lågt och sen såg vi flygplatsen precis bakom yachtklubben, man kunde stå under och nästan nå landningsstället kändes det som innan planen flög in över staketet in till landningsbanan. Det var lite dåligt väder de dagarna som vi skulle snorkla vid Tobago cays, och väldigt strömt, men det var ett stort och mäktigt korallrev.

Till nyår tog vi oss upp till Bequia, där alla långfärdsseglare av tradition firar, det var massor med båtar där och vi hann se bla. Ariel4 innan det blev mörkt.På kvällen tog Kalle,Pg och Ia dingen över och firade lite med Arielgänget som satt med brevidliggande besättningar i sittbrunn och sjöng och deras webbmaster var en fena på gitarr. Närmare tolvslaget satt vi alla sex på Witchie beredda med   champagneflaskan som vi fick av Eva och Richard på Kanarieöarna. Det blev "flera" nyår, eftersom alla olika nationaliteter även firade sina nyår och det Svenska nyåret började tidigt eftersom vi ligger 5 h före. Det sköts nödraketer och tutades i hornen, även en och annan stor båt fyllde i med sina bröl till tutor.

Den 2:a jan fortsatte vi upp mot st:vincent och hamnade i en väldigt vacker vik-Chateaubelair med kokosnötsplantage i en sluttning brevid oss, det kom flera killar i båtar fram till oss och ville sälja frukt, vi köpte bananer av en och apelsiner av några andra småkillar som hängde runt båten länge efteråt. Det var bara en övernattning i st:vincent för vi var inte inklarerade där, så på morgonen fortsatte vi i väldans krabb sjö, (orsakad av vind som möter ström) till Marigot Bay-Hurricane hole på st: Lucia.

En fin lagun och en landtunga med palmer som går ut som vågbrytare till den skyddade ankringsplatsen. Vi fick låna hotellets pool, ingen av oss hade simmat i sötvatten sen Sverige och i början fick man nästan känslan av att man sjönk utan saltets flytkraft. Vi tog en drink i baren brevid poolen innan vi gick för att hitta någon trevlig middagsrestaurang.

Den 4 jan har vi kommit upp till Rodney bay och det är tid för bottenmålning vi hade tur och fick upp Witchie på land redan dagen efter. Det gick effektivt och vi var nere i vattnet igen efter 1½ dygn. Sista etappen med den här besättningen går upp till Martinique där Lars, Göran Lena och Kalle ska flyga hem. Det som blicken fastnade på när vi angjorde Fort du France var McDonalds skylten i land, det är civilisation det.
Det kändes mer som om vi kom till Frankrike, än en ny västindisk ö.

Hälsningar från gänget på Witchie.