I Västindien 99 01 13-99 03 13

13/1-27/1

Bea´s veckor började med en rundtur på Martinique, vi fick privat guidning av en Martiniquefödde Pierre som vi träffade på flygplatsen. Vi bilade runt på kringliga vägar och besökte den vackra botaniska trädgården. Det blev inte så mycket segling, Bea satt och hade ett kraftigt tag runt vinchen och sa inte mycket utan såg till att horizonten höll sig på plats.
Vi tog oss ner till St:Lucia och stannade där. På överfarten såg vi ett helt gäng smådelfiner, de hoppade runt Witchie en stund, så man behöver inte segla mycket för att se delfiner- utan ha tur.
Det blev lite mer sola och festa än tidigare vi var bla på Gros Ilets  jumpupparty, med den stora högtalaren mitt i korsningen och utedisco in på  småtimmarna. Vi var tvungna att fixa Heddan och det tog två dar innan hon slutade läcka. Under tiden hade vi bara en liten gummijolle (snorbobban) att ta oss till och från båten med (eftersom vi alltid ligger på svaj.) men det gick bra, vi fick lift av både rastataxi och andra dingar.
St:lucia heinekenregatta, en segeltävling som höll på i tre dar medan vi var där följde vi inte så speciellt mycket utan var mest på stranden,men festen de hade sista kvällen var kul. Nån dag innan Beas flyg gick från Martinique, seglade vi från St:Lucia och upp igen till denna regniga franska ö,och det kändes väldigt tomt när Bea åkt.

3/2-12/2

Thomas blev hämtad så nära man kan komma med segelbåt, det var  en halvtimmes promenad från utgången av flygplatsen och genom  mangroveträsket. (PG fick hämta honom själv i mörkret.) Det var lugnare väder än normalt under Thomas 10 dagar så han undrar nog vad vi menade med konstant 10-12 s/m och stora vågor. Vi hade tidvis nästan vindstilla, och inte mycket översjölning av vågorna på överfarten till St:lucia.Vi stannade till i Rodney Bay gick på jumpup innan vi tittade närmare på södra delen av St:Lucia. Vi stannade emellan de berömda pitongerna, de två höga bergen som utgör nationalsymbol på St:lucia och som de även har på flaggan. PG och Thomas räddade en kanadensare som seglat lite långt ut jämfört med vad han hade kunskap till och kom inte tillbaka in till lyxhotellet inne i viken. Det resulterade i att han bjöd oss på planters punch och öl sen. Vi spelade strandwolleyboll med honom tills solen gick ner.
På kvällen testade vi den fina exklusiva restaurangen som låg brevid bryggan, vi beställde in soppa och sallad, (de billigaste på menyn) så det kostade som en vanlig middag. Allt var mysigt upplagt och man fick plocka själv lyssnande på ett rastaband, en konstig upplevelse var att när vi ätit färdigt, då kom fler servitriser än vad som fanns kunder på restaurangen och började plocka in allt från mat till alla blommor och garneringar, så innan vi gått därifrån var det tomt överallt, jag fick med mig ett av de stora palmbladen som de hade som prydnad ut mot vattnet. (till för träningen att göra en flätad hatt av ett 1/2 palmblad.

10/2

Vi tog en öl på hurricane hole i marigot bay och efteråt stannade jag och  pratade med ett gäng som jobbade på en stor lyxkryssare. På nattkröken skulle vi ut och prata med en vakthund på palmhalvön. och drog upp Heddan på  stranden, och gick in en bit.När vi hittat både hund och tillhörande vakt gick vi tillbaka men det fanns ingen jolle nånstans, hon hade följt med vågorna ut till havs. Vi fick vakten att skjutsa oss till lyxkryssaren och vi åkte runt i deras stora ribdinge länge och letade men Heddan var borta.Tidigt på morgonen drog vi upp ankaret och gav oss ut till havs med   Witchie. Rakt ut i vind och strömriktning efter ca en timmes motorgång hittade vi en fiskebåt med tre svarta fiskare i och när vi var jämsides med dem såg vi att de stoppat Heddans flykt till panamakanalen.Vi blev emottagna av tre (halvt tandlösa) stora leenden och de pekade på den svenska flaggan på Heddans motor och pekade på den Witchie har i aktern och visade att de var glada att hitta rätt ägare, de var för mycket sjö för att kunna hoppa direkt till båten, så jag hoppade i med kläderna på och kravlade glatt upp i Heddan, gav fiskarna 100 usdollar i hittelön som de tittade förvånat på. Fiskarna hette Jim alla tre och var ute och fiskade flygfisk. Det var skönt att ha henne tillbaka innan vi klarerade ut från St:Lucia och seglade tillbaka med Thomas till Martinique.

15/2-26/2

Åke & Evy hamnade mitt i ett "pga karneval" stängt Martinique.  Inga affärer var öppna. De reste via Barbados och Evy´s väska kom inte med utan stannade i England som tur var lyckades den komma fram till Martinique innan vi seglade därifrån. Allt var bara som ett kaos av karnevalen som pågick en hel vecka och flipprade ur mer och mer,det fanns visst inga gränser vad man fick göra,så många ungdommar körde runt med rånarluvor på gamla rosthögar till bilar utan avgasrör,de kunde sitta 10 pers på samma bil och vissa stod på taket och hoppade och drack öl när det var karnevalsmusik nånstans-idioter! Sen fanns det andra idioter som hade smort in sig i olja och sot och sprang runt och skulle ha pengar av rika amerikanare annars gav de frugan en kram...
Lite normalt karnevalståg fanns oxå, men att åka till Martinique för att gå på karneval är inget jag rekomederar. Tjejen som jobbar på internetcafe´t sa att för 4-5 år sen kunde man gå på karnevalen nu är det bara farligt. Ett snabbt besök på St:lucia innan vi seglade vidare ner till  St:vincent. Kul med lite omväxling, denna nya ö har lite mer djungelns lag,  tullgubben har egna kostnader förutom tull och imigrationskostnader som han stoppar rakt i fickan, han vet att han har makten och nu betalas inte mutor i så hög grad som tidigare alltså tar han ut dem själv.....
Vi snorklade ganska mycket. Undervattensvärlden är magnefik med alla sina färgglada fiskar och spännande korraller. Även Evy med vattenskräck provade snorkel och cyklop,och t.o.m. hoppade i vattnet från båten. Vi försökte fiska lite, men vi fick bara en plastpåse... På st:vincent får man tampas med alla som försöker sälja allsköns skrot och hemmagjorda smycken frukt och grönt till oss. De paddlar ut på det som finns, brädor eller jollar och vill lägga ut allt som de har i sina svarta påsar på båten,det blir lite jobbigt när man säger nej tack och de fortfarande hänger sig kvar vid båten 7-8 st och stirrar på allt man gör plockar in efter ankringen och fixar upp kapellen. Killarna kommer innan man ens har kommit in i viken de vill hjälpa till med att sätta fast vår båt med en lina i land och för det ska de ha 10 ec(30 kronor).de står kvar och tjatar även om vi inte hade tänkt ha nån lina iland ens, utan bara hänga på vårt eget ankare. En spännande tur in med a-dollar bus till huvudstan Kingstown där vi bla handlade tonfisk (eftersom vår fiskelycka tryter) ;-)

26/2-13/2
Carin, Akke, Åke, Evy, HåWe, PG och IA

Åter på Martinique: Jakten på HåWe fortsätter,han skulle kommit till Marin den 25:e men dök aldrig upp, vi mailar till alla som han kan tänkas ringa till i Sverige om var vi kommer att vara närmaste dagarna.Jag liftar till flygplatsen och hämtar Carin och Akke, vi hyrde en bil och tog en turisttur runt Martinique.

På fjärilsmuseet satte sig en fin en på PG´s arm och satt där sen när vi gick runt och tittade på stora blå svårfotograferade fjärilar. Vulkanmuseet i St:pierre visade hur det såg ut före och efter i den då stora stan, innan vulkanen Mont Pelée hade utbrott 1902 och alla stadens 30.000 innevånare dog på ett par minuter Utom EN, en fånge i en cell där det rann vatten längs stenväggen, han fick svåra brännskador men klarade utbrottet som var som en explosion 40 gånger starkare än Hiroshimabomlen. Den killen hamnade på cirkus.
När vi kom tillbaka från heldagsturen hade HåWe dykt upp, han hade tydligen bott på en annan svensk båt inatt eftersom det hade blivit missförstånd om staden Marin och nån marina uppe i Fort de france.

Den 1 mars mönstrar Åke och Evy av och sen seglar vi direkt ner till St:lucia. Vid soufriere tog vi en tur till ett varmt vattenfall som man fick duscha i. Vi hann även med lite fin snorkling innan vi fortsatte ner mot St:vincent och alla boatboys som ska hjälpa till eller sälja allt. Vi ankrade i Walliabou och tog en promenad till grannbyn Barrouallie för att försöka handla lite. Det fanns inte så mycket, men det var spännande att se hur de duktigt styckade upp en val vid kajen som de tydligen fångat dagen innan, och broderligt delat upp i hela byn. Natten mellan 6-7 mars gjorde vi ett kul nattdyk i Petit byahaut, alla 5 hade varsina ficklampor, det var som att simma i rymden med de små mareldslika prickarna som blev efter varje simtag. En avlång fisk sökte sig mot min pannlampa och studsade flera gånger mot cyklopet. Det var inte så mycket fisk som vi sett på dagarna men vi såg dolkkrabbor som verkligen såg ut som urtidsdjur. På dagen dingade vi ut till en grotta som man kunde simma in i, det var fullt av fladdermöss i den och när man simmat in såg man en svag ljusspringa ut mot havet men vi vågade inte simma ut där, det var ganska mycket vågor som slog in. Det blev ett stopp i huvudstaden Kingstown innan vi seglade ner till Canuan. Där blev vi med alldeles för många conchshells ochmen det blev svårt att välja bort nån av de stora fina snäckor som man hittat. Akke tog många rullar film vid dykparadiset Tobago cays, hoppas det blev nåt av revirfisken som inte var decimetern stor ens men som skulle skrämma bort mamma, Akke och mig.

När vi seglade ner mot Palm island hade en segelbåt gått på grund på korallrevet och flera av de lokalaförsäljarna var snabbt framme med sina motorbåtar för att hjälpa till. En trevlig middag på Union island innan Carin och Akke flög hem. Vi blev uppraggade redan på bussen in till stan av en kille som precis öppnat en restaurangbar och promt ville att vi skulle till hans ställe, även fast det innebar att vi köpte maten på en annan restaurang och åt på hans hak.